torsdag 6 juni 2013

Väderleksspådomar, luftfuktighet och åska



..."En större fuktighetsgrad hos luften förnimmer man, i synnerhet vid högre temperatur, såsom en rubbning i ens välbefinnande, hvilken man förlägger till det yttre och betecknar som kyla. Man "tycker, att det känns svalt", ehuru temperaturen kan vara oförändrad; orsaken till denna känsla af obehag, som man uppfattar som kyla, är den i fuktig luft betydligt minskade vattenafdunstningen från kroppsytan. Denna förnimmelse af köld före ett oväder äfvensom känslan af välbefinnande efter en regnskur, som angifver slutet af en elektrisk rubbning, äro personliga erfarenheter, som en hvar gjort. Den, som iakttager djurens förhållande vid dylika tillfällen, skall också lätt finna, att mattighet, brist på matlust och tystnad hos sångfåglarna äro en följd af luftens stora fuktighet, men att efter fuktighetens försvinnande glädje, ifrigt betande, jakt efter byte och gladt kvittrande antyda ett förnyadt välbefinnande. 
Gamla väderleksspåmän äro insekterna. Om bin kort efter sin utflykt återvända till kupan, kan man vänta regn, ty den fuktiga luften tynger på de små djurens vingar och hindrar deras flykt. Af samma skäl gömma sig många insekter före regnets början eller begifva sig ned till de lägre luftregionerna. Svalorna som i luften jaga flugor och andra insekter, tvingas då att söka sin föda nära jorden, då inga dylika smådjur finnas högre upp; på så sätt har det blifvit ett tecken på snart inträffande regn, att "svalorna flyga lågt". 
Äfven andedräkten kan vara en mätare af luftens fuktighet och sålunda "spå väder". Om den förtätas till synlig vattenånga, utan att luftens temperatur är låg, är detta ett tecken till, att luften är mättad med fuktighet, och den minsta sänkning i temperaturen medför då nederbörd. Af samma orsak är det ett tecken till fult väder, om ångan från lokomotivet breder ut sig och länge förblir synlig, hvaremot man kan vänta vackert väder, om ångpelaren löser upp sig i luften strax vid sitt utträde ur skorstenen. Redan i forntiden gjorde invånarne på Lipariska öarna den iakttagelsen, att ångpelaren öfver vulkanen på Stromboli alltid var större före snart inträffande regn, än vid stadigvarande vackert väder. Bildas vid middagstiden en varm sommardag stockmoln, som förtätas mot aftonen, "solen går ned i moln", så bådar detta regn. Molnen bestå nämligen, liksom andedräkten och ångan från lokomotiv och vulkaner, af små vattenblåsor, hvilka förtätas alltmer på grund af luftens stora fuktighet. Om fuktigheten börjar slå ned, brukar månen omgifva sig med en gård. Träkärl svälla upp, saltet fuktar och sotet faller ned i skorstenen, emedan det upptager vatten, och efter dessa tecken dröjer det ej länge, innan regnet kommer. 
Om vattenångorna förtätas genom aftonkylan, så går solen ned i en praktfull aftonrodnad och bebådar vackert väder. Om nattkylan utfäller denna vattengas i form af dagg, och fuktighetens sålunda aflägsnas ur luften, kan man ganska säkert vänta vackert väder. Ymnig dagg ger förhoppning om en klar dag, men uppstår ingen daggbildning ens vid vindstilla, är regn att förvänta. Härmed sammanhänger ett gammalt kändt tecken, att om bien flyga tidigt ut på morgonen, bådar detta regn. Under mera daggfria morgnar behöfva nämligen bien ej vänta, tills blommorna torkat, utan kunna tidigare gifva sig ut på sin honungssamling. 
Äfven många växter förhålla sig helt olika i torr och i fuktig luft. Kända spåmän bland dessa äro regnringblomman, som icke öppnar sina hvita strålblommor när regn hotar, samt spåmanstisteln, som håller sina korgar slutna eller öppna, allt efter som luften är mer eller mindre mättad med fuktighet. 
Såsom mindre att lita på får man väl däremot anse folktron, att det bådar regn, om ankor ofta doppa sig, om dufvor och kråkor bada, om påfåglar skrika under natten eller hönsen mylla ned sig i sand - mycket annat att förtiga."...


Röd backsippa


"Några gamla väderleksspådomar. När solen går ned i skogen om aftonen med glittrande och guldfärgade strålar förutan moln, blifver nästa dag fri från regn.

När solen om morgonen går upp med samma glittrande och guldfärgade strålar på en klar himmel, kan man hoppas en behaglig dag.

När svalorna flyga så högt, att man näppeligen kan se dem emot aftonen, plägar gemenligen andra dagen vara behaglig. 
När månen skiner klart med hvitgul färg, så bådar det uppehållsväder. När dess horn äro väl hvassa vid nytändningen, så betyder slikt detsamma. När dess hela ring synes vid samma tid, har det samma bemärkelse.

När tordyflarna flyga och surra om aftnarna, och daggen faller strax, sedan solen är nedergången, så är man gärna andra dagen fri från regn. 
När dörrar och fönster blifva mycket glappa uti sina karmar, är det ett tecken till vackert väder.

När det torkade köttet uti visthuset håller sig torrt, så spår det torkväder.

Likaledes har man vissa tecken till regn.

När solen vid nedergången bäddar under sig eller gömmer sig under en stark molnvägg, så följer regn andra dagen.

När solen skiner på västra moln, så regnar det innan aftonen. Samma öde har man jämväl att befara, när det är en stark morgonrodnad och solen värmer mycket i uppgången eller drager vatten.

När stora och tjocka molnklimpar flyta på himmelen, och solen emellan dem sticker mycket, så är regnet ej långt borta.

När loppor och flygfän äro griska (svåra) att sticka, blifver det regn snarligen.

När månen är mycket hvit, fönster och dörrar gå trögt uti sina  karmar, svalorna flyga så lågt, att de nästan röra vid jorden med sina vingar, hundar ej vilja äta och det kurrar i buken på dem, så är regnvädret ej långt borta.

När torrt kött och fläsk i visthuset börjar att vätskas och drypa och svinen ej vilja gå till hyssia (hvila) om kvällarna, då kan man säkert förmoda regn den andra dagen."


Getrams


"När åskan går, skall man, som bekant, akta sig för att ställa sig under träd, invid väggar etc. Men man  bör särskildt hålla sig på afstånd från platser, där regnet i stora massor strömmar ned från taken. Det farliga är, att man med sin egen kropp bildar en ledande bana för elektriciteten. Man bör därför ej ställa sig i närheten af stora metallmassor, under ljuskronor, upphängda i metallkedjor etc. Drag leder ej elektriciteten, hvarför den gamla regeln att stänga fönstren under åskväder kanske ej har så mycket att betyda. Däremot bör man ej stå vid spislar med rökfång, eller vid kakelugnarne och kaminerna, i synnerhet om skorstenarne äro försedda med plåtrör eller hufvar."




"Blixten och de olika trädslagen. Redan tidigt har man trott sig finna, att åskan företrädesvis slår ned i vissa trädslag, t.ex. eken, och däremot undviker andra trädsorter, t.ex lagern. 
En närmare undersökning har gifvit vid handen, att det gamla antagandet verkligen haft grund för sig, och att orsaken beror på vedens olika fetthalt. Sådana träd, som hålla föga fett - ek, poppel, pil, ask, alm, lönn - äro vida bättre ledare för den elektriska gnistan än andra träd, hvilkas ved utmärker sig för hög fetthalt, såsom bok, valnöt, lind, björk. Barrträden höra om sommaren till den förra kategorien, om vintern åter, då deras ved håller mycket olja, till den senare. Intet trädslag är emellertid fullkomligt skyddadt för att träffas af blixten."

Källa för citerade texter ovan: "Oraklet eller fråga du, så svarar jag!", från år 1899 (utgifven under redaktion af D:r A. Carlström).

~

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)