lördag 26 juli 2014

Några ord om stevia...


Plocka helt felfria blad av stevia en torr och solig dag, bred ut och torka i torkolla, ovanför kylskåpet, eller på någon annan torr, varm plats. När bladen är fullkomligt torra; smula sönder till fint pulver. Lägg i burk. Plocka, torka, smula sönder och fyll på burken vartefter nya blad utvecklats på plantorna.

OBS! Steviablad, färska eller torkade, är inte godkänt som livsmedel inom EU. Produkter som innehåller växten stevia får inte säljas. Steviaglykosider (E960) får däremot användas som tillsats i livsmedel och får användas som sötningsmedel i begränsad mängd. I EU:s tillsatsförordning uppges för vilka livsmedel steviaglykosider får användas och i vilken mängd. Läs mer här.

Det var i december 2011 som EU godkände steviolglykosider som sötningsmedel.

Vid handelsträdgårdar får växten inte stå bland de ätbara växterna.

I flera andra länder har bladen/växten godkänts som livsmedel.



lördag 5 juli 2014

Fragariegrönt, rött och rosendoftande


"Sedan man årligen ätit stora mängder färska bär blir man under flera år därefter fri från fatal podager. Bären upplöser tandsten utan skärpa, och ätande av kopiösa mängder skadar inte." 
Carolus Linnaeus om smultron

Som läkemedel ansågs bären lösande och kylande. Enligt äldre tid har det vilda bäret ansetts utgöra bot mot gikt, podager ("portvinstå"), stenpassion (gallsten) och njurgrus. Bladen användes som té (lär vara välsmakande, även använd i téblandningar) och var då verksamt vid blodfattigdom, nervositet, tarm- och magkatarr, hudutslag, diverse njurlidanden t.ex urinvägsinfektion, m.m., m.m. Bultade blad, eller hel växt lades som läkning på bensår. Växtens innehåll av garvämnen är det som ger den medicinska verkan.

Smultron sägs ha en aromatisk doft som påminner om ambra (mysk) och rosor. Att bäret smakar bra kan väl de flesta konstatera just nu i denna tid då de lyser moget röda emot oss, men hur smakar egentligen té på "fragariegrönt" (såsom Linné lär ha kallat växten)? Den egna ledvärken (gikt?) behandlade Linné med ett stort intag smultron. Med Ulrika Eleonoras tillåtelse skall han på sin tid ha fått odla smultron året om i de kungliga växthusen, något som säkert uppskattades då värken var som värst under vintertid.

Den ljuvt doftande vilda nyponrosen blommar rikligt nu i Uppland.

Ursprungligen är den kommen från Orienten och därifrån förd till Frankrike på 1200-talet.
Av dess fjärilslikt skira kronblad har sedan lång tid tillbaka beretts t.ex. rosenolja, rosenvatten, rosenättika och naturligtvis parfym.
Allmänt förekommande utmed kusterna upp emot södra Värmland, Närke och Uppland.
(Källa: "Örtmedicin och växtmagi". Det Bästa)