torsdag 27 juni 2013

Blek kantarell



Den bleka kantarellen blev en egen art först på 70-talet.

Kallas ibland sommarkantarell. Växer (gruppvis) i närhet av t.ex ek och hassel. Knubbigare, köttigare och mer mjäll än vanlig kantarell.


Backvial


Luktgräsfjäril med sina fem karaktäristiskt placerade ögonfläckar på de nedre vingarnas utsidor.
Trivs bäst att vara där gräset växer högt.


Linnea


Av blåvingarna lär det vara hannarna som är så vackert blåskimrande (honorna är lite mer bruna i färgen).
Det riktigt lyser om blåvinge-gossen där nere i lingonriset.


Jungfru Marie nycklar


Smällglim


Åkervinda


Dunört?


Rapsfjäril / utblommad skogsnäva.


Kvilleken/Rumskullaeken (i Norra Kvills Nationalpark) är Sveriges äldsta och största träd. Över 1000 år gammal lär denna ek vara. Läs mer om Kvilleken på "den officiella besöksguiden för Vimmerby kommun": Vimmerby turistbyrå.se.


Felis catus vilar sig på en gren av Quercus robur.


tisdag 25 juni 2013

Smultronvariation

Rödklöver


Skogsklöver


Vitklöver


Alsikeklöver upptäcktes för första gången i Alsike (stationssamhället i Knivsta kommun, mellan Stockholm och Uppsala), därav det svenska namnet.


Alsikeklöver


Smultronen börjar mogna.

I en kokbok från slutet av 1800-talet t.ex. finna; Inlagda smultron, smultronsylt, smultronmarmelad, smultronkräm, smultronsaft, smultronglace, smultrongröt, smultronkallskål, smultronkompott, smultronomelett, smultronättika, sätt att hålla smultron friska...

"Smultron hålla sig friska, om de plockas om morgonen, då daggen gått, och läggas i ett tunt lager i ett såll eller i en glest flätad korg. Bären täckas med friska blad och ställas öfver ett kärl med friskt vatten i källaren. Genom detta förfaringssätt kunna smultronen hållas friska 2 till 3 dagar."

Vilda skogssmultron


Skogsvicker


Johannesört


Humleblomstrets fruktboll.

Den yttersta böjda spetsen (efter den lilla kröken/hullingen, vilken sen - då nötterna mognat - lätt kan fastna på förbipasserande) har liknats en näbb. "Näbbarna" är pistillernas kvarvarande stift och dessa lossnar alltmer lätt, då man rör vid dem.


Kanelros?


Överlevaren gatkamomill


Tre vinbergssnäckor verkar trivas att bida tiden inneslutna i sina skal,
men ändå tillsammans i rad på en kvist


Gräsfjäril.


Den alltid solsökande, vackert grönskimrande guldbaggen tuggar hungrigt och urskiljningslöst i sig pollen och blommor av älgört. Den tycks liksom gräva sig in i blommorna och frossa så till den grad att blomstänglarna börjar svaja...
En munsbit har troligen redan tagits av den knappt utslagna blomman nertill i mitten.


En gulbrunt luden ekspinnar-tjej i dagsvila på grässtrå,
kanske inväntande en av sina få, korta flygturer i skymningen.


Ekspinnaren lever inte länge som fullbildad imago, bara några dagar. Från ägg förbi larv och puppa, fram till imago, skall tiden dock räcka hela 2 år. Mer än 10 cm lång kan den behårade larven bli. Och som vanligt är med dessa ludna larver, kan de irritera huden om man kommer åt dem. Hur larven ser ut kan man se här.


Mörkstrimmiga blombockar på baldersbrå.
Bland de minsta blombockarna skall detta vara den allra vanligaste sorten.
I syd- och mellansverige lär baldersbrå vara det allra svåraste ogräset att bekämpa bland grödorna.
Rikligast växer baldersbrå på trädesåkrar.


måndag 24 juni 2013

Färg och doft


Brinnande orange brandlilja


Brandliljan är den gamla trogna torparväxten, en flerårig ört som gärna förvildar sig.


Praktlysing


Man kan uppleva den något lägre tuvdagliljan en aning djupgulare i färgen, än dess enfärgade variant av gul daglilja. Är detta riktigt, eller kanske det beror på de rödbruna "utsidorna" av kronbladen?

Gul tuvdaglilja


Aklejan - en nostalgisk perenn:


Pastellakleja 'McKana Giant'.

Denna fick ett utseende som påminner om en ljusgul påsklilja.


Från gult till beige och brunt...


En ljusbeige variant av vanlig ängsgroda.


Så här stor i verkligheten (jämfört med det gröngula björkbladet).


Akleja; rosarött och vaniljgult.


Luktpion 'Peacher'


Luktpioner kan ibland äga nästan omärkligt små skilda nyanser vad gäller doft och det är ju säkert mycket individuellt hur vi upplever de varierade dofterna; svagt, starkt, mer eller mindre väldoftande, o.s.v.

Hur skulle man beskriva luktpionens färg? Kanske; ljust skär med tonande gräddvitt och vanilj?


Luktpion 'Peacher'; längst in i blomman finns en ceriserosa detalj.


Vilka dofter bär på barndomsminnen förknippade med sommar för oss? Läste en artikel på DN.se för ett tag sedan, som handlade just om minnen av dofter.

Solvarm tjära och söt doft av blommande schersmin; sommardofter som väcker Proust-minnen...


Schersmin


Akleja; gräddvit med halmgula ståndarknappar.


Dubbel akleja med böjda sporrar. Blombladen är kritvita och skirt tunna, som slöjor av finaste voile.


Dubbel borstnejlika; blodröd med klarröda volangkanter.


Borstnejlikan (även den en gammaldags växt som blommar nu) är ett lysande exempel på variationsrikedom i mönster och färgkombination, inom det kallare; vita, röda, rosa, skära och violetta färgområdet.


Borstnejlika; ringar i vitt och rött.


Borstnejlika; en vitprickig och dimrosa variant med en dragning åt violett, gråblå ståndarknappar.


Någon typ av odlad backnejlika.
Har inget namn på denna, men kallt rosa kallar jag färgen.


En gammal frösådd perenn (antagligen någon typ av salvia).


Akleja; även den (som föregående) med en ljus pastellfärg i violett.


Storblommig trädgårdsnäva.


Lila backtimjan.


Timjan, Thymus citriodorus 'Aureus' (gult brokbladig sort från Italien).
Har just börjat blomma med ljust vit-violetta blommor. Rysligt populära är dessa blommor för en typ av fladdriga små fjärilar, som aldrig verkar kunna sitta stilla, d.v.s. de ystra aurorafjärilarna, med sina saffransgula vingspetsar.


Stäppsalvia 'Caradonna'.

En annan perenn som verkar kunna lura ögat. De blåa blommorna tycks mer lila i färgen än de egentligen är, eftersom stjälken och blommornas foderblad är mörklila.



onsdag 19 juni 2013

Linnea

Linnea


Den lilla blomman, med sina revors parvisa blad och sina stänglars parvisa blommor, fick på 1700-talet börja bära familjenamnet; Linnaea, till botanikern Carl von Linnés ära.


Vitpyrola


Klotpyrola, som aldrig riktigt helt tycks öppna sina små klotrunda knoppar.


Björnmossans sporhushöljen


Som små fransiga toppluvor, vilka sporhusen
(då dessa utvecklas) senare "slänger av sig".


Skogsnäva (Midsommarblomster)


Vill man veta en blommas olika delar, är väl antagligen skogsnävan (midsommarblomstret) helt förträfflig för detta ändamål. Stödblad, blomskaft, högblad, hylle med; foderblad, kronblad, pistill med; stift och märke, ståndare med; sträng och knapp (ofta som på skogsnävan med två knapphalvor)...


Smörblomma


Hundkäx

Humleblomfluga?


Den vackra soldyrkande strimlusen på hundkäx, vanlig syn så här års.
Att den välmönstrade lilla skinnbaggen trivs på flockblommiga växter, företrädesvis då hundkäx, går inte att ta fel på.


Lägg märke till den svartprickiga skölden på strimlusens undersida.
Både "långrandig" och "prickad" alltså.


Nyponbuskarna har börjat blomma.
Blommorna vecklar upp sina kronblad mot en klarblå himmel efter regn.


Blåklocka


Starrgräs

Det smala axet i toppen av strået skall alltså vara ett hanax och
de 2-3 tjockare axen (nedanför) är honax.

Det lär finnas 95 olika starrarter i Sverige. Inte så konstigt om
man inte klarar av att hålla isär sorterna.


Förvildad akleja.


"Larvigt" nog vet jag tyvärr inte vad detta är, men så här såg den ut på ovansidan, ...

(Inom varje vitstreckad fyrkant sitter en brun "pälstuss")


...så här lite mer från sidan...

(Gräsligt långhårig päls har den)


...och så här på undersidan.

(Trots bildens oskärpa, lägg - med lite fantasi - märke till de orangea "byxorna och skorna" samt de svarta "strumporna".)


Ryssgubbe

Vilken bagge finner man på ryssgubbe om inte rapsbaggen, med sin förkärlek till blommorna av de växter som tillhör de gula korsblommiga sorterna.